Min fru, dotter och jag tog en tur till Varberg, ca 40 minuter söder.

Varberg har länge haft en ovanligt kompetent fotoaffär. Rätt som det är hittar man batterigrepp för en Nikon F90X, kemikalier, fotopapper och annat smått och gott. Sigmaobjektiv har man oftast kunnat köpa över disken istället för att beställa postorder.

Det blir mindre, förstås, allteftersom digitalfoto tar över. Men Björns Foto och Video, mitt i affärsstråket, är alltid värt ett besök.

Den här gången fanns en Cosina/Voigtländer Bessa T tillsammans med en Color-Skopar 35/2.5. Priset: 1.500 SEK. Det är ju halva priset av objektivet allena.

Jag köpte det.

Jag har alltid hört bra saker om 35:an och det stämde. Objektivet är, vid motsvarande bländare, precis lika bra som min 35/2.0 Summicron från sjuttiotalet. Cosinaobjektivet har inte 2.0, men …

Den här bilden är inte den skarpaste. Jag hade Fomapan 200 (som jag exponerar som 100) så bländaren var vidöppen och slutaren var ganska långsam … 1/30.

Rebecca blundade just när jag tog bilden så ögonfransen är suddig. Men … hellre en hygglig bild än en kemisk skärpa utan innehåll.

Hösten kommer. Det är fortfarande ljusa dagar innan rasket kommer. Det är befriande med ytor, som på Sandsjöbacka. Här är den delen som är nära Lindome. Ewa och jag tog en promenad …

Jag hade en rulle Fortepan 400 liggande i skåpet. Det är väl en film som ingen kommer att sakna.

Många av mina bilder kommer till på promenader till och från kontoret eller stationer. I Odense är det ovanligt många som joggar (eller rent av springer) runt i Hunderrupsskov. Man kan ta en bana längs ån eller kors och tvärs genom skogen. Detta togs på kvällen. Jag ser det på hur ljuset faller.

Jag använder fortfarande en Kiev 4a efter att ha blivit av med en Leica CL för ett par veckor sedan. Denna togs med en Kiev 4a från 1970 och en Jupiter-12 från början av 60-talet. Filmen var 400Tmax framkallad i HC110 enligt Kodaks rekommendationer (6 minuter).

Det finns lite mer från veckan i veckans skokartong.

Jag reser mycket mellan Lindome, söder om Göteborg, och Odense på Fyn, i Danmark.

När jag inte läser, strötittar jag ut genom fönstret.

Och jag väntar på perrongen (framförallt om SJ är inblandad, då väntar jag mycket … eller åker av tåget eftersom SJ kan gott och väl ställa in ett tåg mitt under en resa).

Rolleiflex T

Jag tröttnade på att ständigt vara på min vakt mot att bli av med dyra kameror. Det räckte med en Leica CL och ett par objektiv förra förra veckan.

Det är ju ändå inte kamerorna som är det viktigaste. Jag har några från gamla sovjet, Kiev och objektiv märkta Jupiter-12, Jupiter-8 och Jupiter-9. De är alla Zeiss objektiv som ryssarna fick ta över som krigsbyte av Tyskland. De kostar en bråkdel och levererar goda resultat, om du vet vad du gör.

Jag testade allt för att vara säker på att inte något var fel. Det informella porträttet av Rebecca togs med en Kiev 4a från 70-talet (exakt 1970 om man ska vara noga) och en Jupiter-9 (85/2.0 Sonnar).

Belysningen kom från dagsljuset genom en öppen dörr till vardagsrummet från trädgården.