Efter en absurd, kafkaliknande, uppgörelse med ett gäng svinbönder i Randers, Danmark, har jag lyckats få arbetsro igen. Jag har flyttat dlridings.net till Oderland i Kungsbacka. Jag har anlitat Oderland i ett par år, lika länge som Danhost i Randers. Skillnaden är som natt och dag där Oderland står helt för sig själv vad gäller kvalitet och service. dlridings.net har alltså flyttats, men det ska inte märkas, hoppas jag. Det var aldrig något att klaga på Danhosts tekniska tjänster, men människorna bakom förstärker den nya bilden omvärlden har fått av Danmark, tyvärr.

Vi håller på med att lämna den mörka årstiden. Jag lämnade USA en gång i tiden av flera skäl, men ett av dem var att jag inte trivdes med de extrema årstiderna: varmt, mycket varmt med hög luftfuktighet på sommaren och kallt, mycket kallt med hög luftfuktighet (som kunde lika gärna frysa till ett sken av is över allt som inte var inomhus) på vintern. Och vad flyttade jag till? Extrema skillnader mellan ljusa och mörka årstider. Kallt blir det här i Sverige också, men här på västkusten blir det aldrig lika kallt som St. Louis eller Chicago.

Men fotografi bygger på ljus. I många år kom jag inte ens igång här uppe i norden. På vintern kunde det vara 1/60 @ 2.8 vid EI 1600 mitt på dagen och på sommaren var det lika extremt åt andra hållet. Men jag är svensk nu. Jag kan leva med det (jag är svensk och försöker övertala mig om att jag kan leve med det, åtminstone).

Jag åker tåg mycket och ofta. Man träffar inte många människor i norden i bästa fall. På vintern, träffar man ännu mindre.

Köpenhamns järnvägsstation har varit en mycket imponerande byggnad … som nu är fullständigt våldtagen av ett innanmäte som närmast kan beskrivas som ett kiosklandskap. Jag försöker vända den sidan ryggen.

Folk skyndar fram (och aldrig tillbaka), stannar, tittar på tidtabellen och ivägen igen.

Det finns flera bilder från samma plats, fast vid olika tidpunkter i galleriet. Ett par av de senare som jag tycker om togs lite tidigare på dagen:

Att döma av det stora hallå som danskarna gör av huvudbonader och icke-danskhet (danskhet är viktig i Danmark; man kan läsa pseudoseriösa artiklar om det i mainstream dagstidningar varje vecka) så skulle man tro att landet översvämmades av personer som saknar danskhet. I själva verket finns det inte många utlänningar i Danmark. Man reagerar lite när man ser några.

Men det blir ljusare!

.

Men också inte … Ole försvann 30/12.

Alla togs med mekaniska kameror (Leica M2 eller Leica IIIf).

Galleriet för november och december.

Där jag arbetar, eller på en av arbetsplatserna, finns det en ordning: OTF, “on the fly”. De anställda bidrar med en summa varje månad och arbetsgivaren mer än matchar den. Några gånger om året ordnar man en aktivitet, utekväll eller något på dagen. Avdelningarna turas om ansvaret.

Utvecklingsavdelning fick utstå mycket kritik när den genomförde sommarfesten, en resa till Legoland. Många andra (nästan alla kvinnor) vill ha något med dans.

Nu var det konsulentavdelningens tur och de tyckte att utvecklarna behövde danslektioner, “linedance”:

Efteråt gick vi till Carlslunds, vars specialitet är “äggkaka”. I stora drag handlar det om en omelett i en gjutjärnsstekpanna (ca 5 cm tjock) varsamt dekorerad med ett kilo fläsk och svål.

De andra bilderna från veckan kommer från hållplatser (buss- och tåg-) och bilder på Ewa, hemma.

Lindomestation, Leica M3, 50 Summicron

Korsvägen, Leica M3, 50 Summicron

Ewa, Bessa T, Color-Skopar 35/2.5 @ 2.5

Ewa, Leica IIIc, Industar-26 @ 2.8

Ewa, Leica IIIc, Industar-50 @ 3.5, liknar en 50/3.5 Elmar fast den håller sig till en ren Tessar-typ

Filmen var Kodak Tmax400 framkallad i D76 1:1

Varken hon eller jag röker, men det kändes helt rätt vid tillfället:

Annars har jag inte gjort mycket med foto under veckan. Det finns flera andra deadlines som rader upp sig och tar ganska mycket tid i anspråk.

En släkting på Ewas sida vill sälja sina M3:or. Hon har ett par stycken men har nyligen köpt en Nikon D80 och är nöjd med den Jag är också nöjd med den, så jag blir inte förvånad.

Jag fick låna hem dem för att testa.

Den först är av Rebecca i köket. 1/60 @ 2.0

Jag ville också se hur den gamla, ursprunliga, Summicron klarade sig i motljus. Ewa tyckte kanske att jag skulle göra större nytta om jag ägnade mig åt lampan från IKEA.

Jag är inte helt nöjd, men en del beror på Tmax400. Jag får inte den filmen att uppföra sig som jag vill tillsammans med Xtol. Jag kommer nog att gå tillbaka till Fomapan.